Eftersom ingen vill läsa om vad jag åt till frukost eller liknande, så håller jag svamlet till ett minimum.

Lördagen började med att ett hyfsat kval, och i andra hoppade en länkarm ur sitt läge. Till tredje började blue groove bildas i idealspåret, så jag testade Grid Iron i två kval. De fungerade ok, men jag tvekade på deras livslängd i eventuella finaler. I sista kvalet testade jag City Block Soft, och tyckte att de fungerade mycket bra. Något huggigare dock. Avslutade lördagen på 11e plats, vilket jag är supernöjd med.

På söndagen kändes allting bra på semiträningen, och jag ändrade ingenting från lördagen. Jag började semifinalen med ett ganska soft tempo, men upptäckte snart att jag hängde med bra, så jag började köra lite hårdare. Det var många roliga och spännande bataljer med Kennie Ekenstierna och Mathias Larsson om 4,5,6-plats, fast vi var nog alla tre medvetna om att vi skulle ta oss vidare till stora finalen bara vi inte ställde till det för mycket för varandra. Vi i trion hade 20 sekunder ner till Anton Holm på 7e plats, så vi kunde spänna av lite grann och bara ta grejorna i mål. Som mekaniker hade jag min far Rolf och klubbkamraten Mattias Nordenberg, och deras tankningar var mycket solida och helt utan överraskningar! Stort tack!

I finalen tänkte jag gå ut ganska lugnt och se vad som händer, eftersom det var första långa finalen sedan uppehållet på 6 år. Det är dock lätt att säga innan att man ska ta det lugnt, för efter en liten stund låg jag uppe på andra plats och jagade Mikael Pålsson mot ledningen. Tyvärr tittade Micke i backspegeln och lade in en extra växel och försvann i horisonten.

Även de andra kom in i tempot och började köra riktigt fort, så efter ca 25 minuter låg jag på en stabil sjundeplats. Det var då jag landade olyckligt i fyrlingen och körde av en bärarm. Jag och Mattias bytte bärarmen på rekordtid. Mikael Johansson (MHF Skarpnäck) hade av okänd anledning stått i depån väldigt länge, så jag försökte ta mig ut på banan snarast för att försöka rädda en tiondeplats i alla fall, vilket jag lyckades med.

Setup:

Till tredje Sverige Cup-tävlingen i Borås hade jag ändrade ganska mycket i konfigurationen på bilen jämfört med tidigare tävlingar. Målet med inställningarna var att få en mjuk och följsam bil som äter hålor väl. De största ändringarna jag gjorde var följande:

• Större hål i stötdämparkolvarVertikala motorbockar från PSM RacingTunnare olja i samtliga diffar
• Hårdare krängningshämmare både fram och bak
• Merlin Advance bränsle
• 8mm venturi i förgasaren

De främre stötdämparkolvarna moddade jag enbart lite grann. Standardhålen är 1.4mm, men jag borrade upp tre av hålen till 1.5mm och de övriga tre till 1.6mm. Bak borrade jag två extra 1.5 mm hål (totalt 8 hål). Jag använde mig av Associated 35WT olja.

De större/fler hålen gör att dämparna får mindre pack, vilket i sin tur betyder att högfartskompressionen minskar. Mindre HFK gör att dämparna tar upp håligheter bättre och ger bilen en mjukare gång. En nackdel är att landningarna blir hårdare eftersom dämpningen kan anses som mjukare. Dock hade jag inga problem alls med sprätt efter hopplandningar. Dämpartips fick jag av Nitro House’s guide om Hyper9.

Länk: http://www.nitrohouse.com/catalog/article_info.php?articles_id=24

Där finns även andra bra setuptips.

Jag har länge varit tveksam till de lutande motorbockarna. Dels misstänker jag att det uppstår skumma krafter som påverkar motorns gång, och dels får motorn dåligt kylning när toppen sitter mer skymd under karossen. Med de raka/vertikala motorbockarna från PSM Racing i bilen sjönk motortemperaturen ca 30 grader direkt, och motorn gick mycket stabilare. Den blev även enklare att nåla in. Alla problem med motorstopp jag haft hela säsongen var som bortblåsta och motorn gick som en klocka direkt. En annan stor fördel med de stående bockarna är att en större del av motorns nedre delar är exponerade för fartvinden, resulterar det i mycket bättre kylning. Exempelvis är temperaturen på kyltoppens övre fläns mycket lägre än den nedersta kylflänsen eller utsidan vevhuset på grund av temperaturgradienten som alltid finns. (Alla material isolerar i viss grad.) Därför ger det mycket effektivare kylning om man kan få de varmaste områdena exponerade för fartvinden.

Jag fick tips av Fredrik Mathiesen på Swedish Edition att testa diffkonfigurationen 5 – 5 – 2 (fram/mitt/bak). Eftersom det är en relativt mjuk diffsetup ger det bilen ganska mycket off power-styrning, vilket är bra på en bumpig bana som Borås där man inte kan gasa sig runt kurvorna. Själv gillade jag setupen skarpt, och kommer ha den som grundinställning i fortsättningen.

De sista tävlingarna har bilen känts ganska trött och gungig, och krängt friskt. Det avhjälpte jag genom att sätta på hårdare krängningshämmare. Det gör bilen rappare, och bakvagnen hänger med bättre. Just nu kör jag hårdaste krängaren bak, och näst hårdaste fram.

Merlin Fuel har kommit med en ny soppa vid namn Advance, och den stora skillnaden är att den innehåller korrosionshämmande ämnen och bättre smörjmedel. Den gav betydligt bättre total bränsleförbrukning och mer power. Tidigare har jag haft ganska hög bränsleförbrukning, men inte med Merlin Advance. Om det beror på mer power (behöver inte gasa lika mycket/länge) eller p g a bättre förbränning är svårt att säga. I helgen hade jag dock en av de snabbaste bilarna rakt fram. På semiträningen klockades körtiden till ca 8 minuter och 50 sekunder. Då ska det kanske tilläggas att jag kör Novarossis största buggyventuri (8mm) i förgasaren, som tydligen ska göra motorn mycket törstig.

Det större venturit ger motorn mycket högre toppvarv och generellt en bättre känsla i körningen. Kraften finns där att hämta när man behöver den, vilket är trevligt om man kommer fel in i en hoppsektion och behöver lite extra fart snabbt. I stort är jag imponerad av prestandan i Novarossis Plus-4 Team. Den levererar väldigt bra och med de nya motorbockarna har jag inte fått ett enda tjuvstopp. Ett bra tips är att köra med något högre tomgång, så blir risken för motorstopp ännu mindre.

Övrig setup:

• Camber: 3.5 grader, runt om
• Ackerman: medium
• Anti-Squat: 1 grad (bak)
• Toe: 1 grad toe-out fram, 3 grader toe-in bak
• Fjädrar: Blå, runt om
• Övre Stötdämparfästning: kring mitten både fram och bak
• Länkarmar: Inre hålet i casterblocket fram, yttre-undre i bakhubben
• Däck: AKA City Block Soft (Medium i finalen)

Så här några dagar efteråt kan jag inte vara annat än kalasnöjd med helgen. Det mesta fungerade, både bil och körning, och det var skönt att få till en bra tävling för första gången på säsongen. Hobao-bilen har visat sig mycket kapabel, för man  kommer inte till final i Sverige Cupen med en bil som är dålig. Motståndarna håller hög standard, minst sagt, och det är kul att ha fått så pass bra fart i Hyper 9an att jag kan vara med och fightas med Sverige-eliten. Framtiden för Team HobbyProdukter ser minst sagt ljus ut, och det roliga har bara börjat…


Michael Nilsson,

Team Hobao International,

Team HobbyProdukter